Jens-Patric Öhman skriver (i gruppen: Vi som älskar lössnus):

Nu när det i denna grupp redan finns en snusmagister, tänkte jag att det rimligtvis borde finnas plats för en snusantropolog. Det senaste året har jag nämligen allt mer kommit att intressera mig för olika folk och länders tobaksvanor. Som en kulturprodukt det vill säga.

För några veckor sedan hade jag nöjet att testa Naswar, en tobaksprodukt från Afghanistan. Nöjet låg i och för sig bara i nyfikenheten för smaken var för rälig. I alla fall utifrån en medelsvensk smakpalett. Naswars effekt var dock förvånansvärt angenäm. För några veckor sedan dök ytterligare en tobaksprodukt upp i mitt medvetande. Tydligen har ursprungsbefolkningen i västra Alaska nyttjat något de kallar för Iqmik, eller i mer modernt vardagstal Black Bull, sedan 1800-talet. Iqmik som jag har förstått är mycket populärt bland både män och kvinnor och används av Yupik-eskimåer precis som vårt svenska älskade snus. Tillverkningen har traditionellt gått till så att lösa torkade tobaksblad mals eller finhackas, därefter tillsätts en produkt som går under namnet punkash tillsammans med lite vatten. Blandningen knådas lite då och då under ca tre dagar varav en mycket nikotinpotent produkt framställs. På ett ställe läste jag att effekten för en ovan är som att bli sparkad i bakhuvudet av en häst.

Katalysatorn i Iqmik är alltså punkash. Vilket i sig inte är något annat än askan av brunnen eldticka, Phellinus igniarius.
När askan av eldticka kommer i kontakt med vatten bildas en bas som i sin tur ökar nikotinets biotillgänglighet i tobaken.
Bruket att använda aska för att extrahera olika önskvärda alkaloider såsom exempelvis koffein, nikotin, kokain, morfin, kodein, stryknin och curarein har för olika folkslag varit känd flera århundraden tillbaka och säkert längre än så. Inkaindianerna ökade exempelvis kokabladets hungerdämpande och uppiggande effekt genom att rulla in lite aska i bladen. Just i Alaska känner forskningen till att askan från eldtickan har används tillsammans med bark från balsampoppel för att frigöra salicin som har febernedsättande och antiinflammatoriska effekter. Således det här med att tillverka en bas för att öka ett ämnes biotillgänglighet är inget nytt. Det är ju därför vi använder natriumkarbonat när vi stånkar snus.

I början av sommaren började min jakt på att få tag på lite Iqmik. Detta skulle visa sig svårt då Iqmik inte är en produkt som saluförs. Jag var därför tvungen att göra som ursprungsbefolkningen gör och tillverka min egen Iqmik. Efter inte allt för långt letade hittade jag ett litet företag som drivs av en mycket trevlig kille som kallar sig för Skeeter. Skeeter berättade glädjande nog att han skickar sin punkash till hela världen och om han inte missminner sig har han även skickat till Sverige vid något tillfälle. Det hela kostade mig 30 dollar inklusive frakt för lite mer än 28 gram prima punkash. Försändelsen kom efter en vecka och Skeeter hade även bifogat ett handskrivet brev med instruktioner för hur själva tillverkningen skulle gå till.
Det traditionella var som nämnt ovan att använda torkade tobaksblad. Men finhackad tuggtobak eller en tin of cope (Copenhagen snuff) användes tydligen flitigt också. jag ville naturligtvis använda hela tobaksblad och lyckan var total när jag hittade ett företag i Alaska, Black Bull Tobacco, som pysslade med traditionell tobaksberedning. De saluför bland mycket annat cold smoke cured tobacco leaves vilket jag anser skulle bli perfekt för mitt experiment. Dessvärre hade ägarinnan inte det tillstånd som krävdes för att exportera tobaksprodukter utomlands. Jag beslöt därefter att tillverka mitt Iqmik med tobak som kunde köpas på hemmaplan. Mitt val av tobaksprodukt föll efter övervägande på tuggtobakssorten Piccanel. Jag tänkte att dess söta, rökiga och kraftiga smak stämmer överens med min föreställning om Alaska. Eller så här, om jag någon gång får chansen att fiska lax i Alaska så vill jag ha Piccanellsmak i munnen.
Här nedan följer tillverkningen av Iqmik samt ett produktsrecenstion:

Jag började att med hjälp av en en elektrisk kaffekvarn mala ner piccanellbitarna till en konsistens som påminner lite om amerikanskt snus. Ganska grovt med andra ord. Enligt Skeeter skulle 1-2 teskedar punkash tillsättas till en mängd som motsvarar innehållet i dosa Copenhagen snuff. Jag var så ivrig att jag tror att det blev lite mer än så. Tobaksblandningen skulle därefter läggas i en plastpåse och sedan skulle man mista två-tre gånger med en blomspruta. Påsen försluts sedan och sen börjar knådandet. Jag knådade gott och väl i tjugo minuter. Jag kunde inte låta bli att knyta upp påsen för att ta mig en lukt på innehållet. Jäklar vilken ammoniakstank. Det var som att befinna sig inne på en pissoar i Hamburg fast bra mycket fränare. Ögonen tårades och det stack i luftvägarna. Jag knådade påsen två gånger per dag i tre dagar. Den fräna ammoniakdoften minskade exponentiellt varje dag. Den tredje dagen var doften framträdande men inte obehaglig.
När det var dags att provsmaka produkten tog jag en något mindre mullbänk än vad jag brukar. Prillan var klistrigt kladdig vilket antagligen beror på all söt melass de alltid ska ha i all tuggtobak. Det var inga problem att få upp prillan under läppen. Den satt som en smäck. Smaken var helt igenom Piccanell vilket jag alltid har gillat. Det vill säga rökigt och sött på samma gång. Lite som att kyssa en kolminarhustru vill jag gärna tro. Till den sedvanliga piccanellsmaken tillkommer något annat som jag inte kan sätta fingret på. Inget obehagligt men annorlunda. Effekten är mycket riktigt kraftig, men ändå inte lika brutal som det afghanska naswarsnuset. Det slår på med ett litet härligt svid under läppen, det svänger till och allt känns bra. Jag kan förstå att man gillar det här i Alaska. Nu är jag iochförsig inte så dum att jag tror att min Iqmik är genuin. Det smakar naturligtvis annorlunda på plats och gjort av en gubbe som har gjort det här i 70 år. Dessutom misstänker jag att Piccanellen är gjord på nikotinsvag tobak. Men ändå jag gillar det och jag funderar på att göra en Iqmikvariant nästa gång jag stånkar en sats med svennesnus.